Den här dagen...

...är gjord som för att misslyckas!
Jag inser det nu när jag har glömt att ta socker i mitt kaffe och det är faktiskt någonting som jag inte kan vänja mig av med, hur mycket jag än försöker...

*går och hämtar en bit och slänger i*

Sådärja...

Sen borde jag antat trubbel när jag hörde plogbilen uppe på vår gård i morse (sista huset på vägen) och mycket riktigt så yr snön nu när jag har tagit mig upp. Inte riktigt vad jag tänkt mig. Det var ju vår i går!

Och mitt i det här yrvädret så ska jag försöka få in två katter i varsin transportbur och åka med dem till vetrinären för deras årliga vaccinationer. Verinären bor, brecis som vi, på en väg som gärna yrar igen... men han märker väl om jag inte kommer. Då har jag nog kört fast.

Men just det här med resan till och från och transportburen. Jag brukar få lyssna till en serenad i mjau moll och den pågår i princip hela den 15 minuter långa resan.
Hem är det något tystare.
Och så när jag är där så brukar vetrinären och jag på hålla burarna upp och ner och skaka ut dem. Att komma ut frivilligt är inte att tala om. Tillbaka in går mycket lättare.

Är dock lite orolig för gamle Evert då han har börjat bli mager trots avmaskning och mängder av mat. Men han är 15½...
Jag säger till honom att han får inte lämna in än. Det är svårt att gräva just nu...

(Transportburarna: De ska städas av och läggas in mjuka handdukar i dem så finns det en liten chans att de trivs lite under bilresan)