...in Cyberspace!


Hi and welcome to "Frogprincess in Cyberspace"!!!
Are you a englishspeaking visitor? Please use the Google translation tool at the right side to get my blog in a few different languages.
Please notice that my text and photos are copyrighted and I prefer to not find them elswhere in the big cyberspace.
Thank you!!!

lördag 17 april 2010

Tack för allt stöd...

...det är ovärderligt i tider som dessa.
Vad hände - egentligen?

Vi vet att vår älskade kissemiss över en natt fick så svåra smärtor i buken att han från att vara pigg och alert på torsdagsmorgonen låg på köksstolen och skrek i smärtor på fredagseftermiddagen och det enda vi visste var att vi ville att han skulle få sluta lida.
Vi fick panikleta veterinär på fredags e.m. och tillslut åkte vi ner till Jönköping (Skara är närmare, men där var veterinärerna sjuka).

Behandling, visst fanns det i våra tankar, men i ett sådant läge: till vems bästa?
För Evert så att han kunde bli pigg i några månader... eller veckor, vem vet hur länge det skulle hjälpa?
Eller för våran skull, så att vi kunde vara egoistiska och ha honom kvar i lika lång tid? Vi valde hans bästa.

Allting gick som skrivet väldigt fort och nu när det börjar sjunka in, vi tänker efter och med hjälp av kommentarer som jag fått kan vi nog våga oss på en gissning att det var njursten som han drabbades av och det är visst bland det smärtsammaste en katt kan råka ut för har jag fått höra.
Så det var det enda rätta, för honom och för oss.

Han blev trots allt 16½ år.
Han var arvegods efter sambons morbror. Vi skulle varit kattvakter i en vecka medan morbrodern låg på sjukhus. Morbrodern kom aldrig hem, så det blev drygt 13 år...

Vi har en kisse kvar och hon börjar så sakteligen söka lite nu. Varför kommer han inte in genom dörren? Varför ligger han inte i sängen? Eller bara det att han var hennes sällskap och dagliga motion då de hade sina små kamper om hierarkin i huset.

Jodå, även om det är svårt att se det nu så visst kommer det att en dag tassa in fyra små nya (gula) tassar i detta huset. Det har vi alltid sagt.
Det handlar inte om att ERSÄTTA Evert (det kommer aldrig att gå för maken till egen katt har jag aldrig träffat) utan vi pratar om en NY katt.
Och Ronja är van vid sällskap så kanske vi måste se oss om ganska så snart.
Men en sak i taget...

"The King has left the building"




16 kommentarer:

  1. Oj inget dåligt katthus du! Ja för Ronjas skull och även för er skull kanske ni ganska så snart ska skaffa er en ny. Som du skriver, ingen kan ersätta Evert men en ny kanske kan få er lite gladare och även få Ronja att slippa vara ensam. Ett litet yrväder som hon kan visa allt hon kan för. Lycka till!

    SvaraRadera
  2. Åh, nu sitter jag och gråter här. Beklagar sorgen :(

    SvaraRadera
  3. Bara en sån sak, att vår älsklingslånevovve inte är hos oss, när man vaknar på natten eller morgonen och inte ser till honom, så saknar vi honom och undrar var han är.

    Svar: Tack så mycket. Som jag skrev, så läser vi alltid på om våra resor. Maken sa vid ett tillfälle, när vi var i Botaniska trädgården i Visby, att jag kunde mer än guiden. Men det var ju lite fusk eftersom jag ju har brev och dagböcker från min släkt därifrån. Men, jag hade alltså läst på.

    Kram/Gilla

    SvaraRadera
  4. Än en gång blir jag tårögd...
    Klart ni ska skaffa en annan katt, men som du säger så ersätter man ju aldrig en katt med en annan. - Deet är helt enkelt omöjligt dessutom, eftersom de alla har olika personligheter.
    Varje med sin speciella charm.

    Jag sitter här och är argsint just nu...
    Mitt webbhotell strular, så det går inte att gå in på min sida, och jag kan inte ens ta emot mail på min vanliga adress.
    Inte kan man komma in på webbhotellets egen hemsida heller, så klagomål kan man inte framföra...
    GRRR !
    Ska ta och gå ut en stund och avreagera mig lite istället. :D

    SvaraRadera
  5. Du fick vara glad som fick ha han så länge. 1 aug fyller våran 10 år. Kramar

    SvaraRadera
  6. Det är svårt att vara tacksam för de åren ni fick med honom nu, men det kommer. Det är ett överjävligt beslut att behöva ta (ursäkta franskan)men när de har så ont måste man vara osjälvisk. Håller med om att ni så klart ska skaffa ett sällskap till Ronja, naturligtvis ersätter ni inte Evert, det kan man inte göra. Men kan kanske rädda en liten stackare från att bli avlivad?
    Sv. Ja, nu är det nära...

    SvaraRadera
  7. Åh så sorgligt... Det är så hemskt när man mister djuren, och ännu värre när det kommer sådär plötsligt.

    SvaraRadera
  8. Vilken söt katt! Han ser ut att vart en väldigt trevlig mysig katt <3
    sv: Va bra att du röstat! och Tackar:), Japp jag älskar djur hihi alltid gjort :D så då blire mkt djur på bloggen också^^

    SvaraRadera
  9. Lille nosen... 16 år är mycket för en liten misse...

    SvaraRadera
  10. Det ska jag absolut göra :)

    SvaraRadera
  11. Vilken fin borg, han var en fin katt och det blir nog bra med ett sällskap så småningom till Ronja och er! =)
    Kramar

    SvaraRadera
  12. Ja, det var ett klokt beslut, men så svårt! Sexton år är ingen dålig ålder...så många fina år ni haft tillsammans. lramar om dig!

    SvaraRadera
  13. härliga bilder på kissen, ja ni gjorde det rätta, det visste jag, fast det är jätte svårt, massa kramar till er i dag med, kram biggan

    SvaraRadera
  14. 16 år är en hög ålder för en katt. Att mista ett husdjur är inte roligt.
    Kramar.

    SvaraRadera
  15. vad ledsen jag blir, det är svårt att mista ett älskat djur
    kramar

    SvaraRadera