Just nu, efter gårdagens "spöke", så vet tydligen inte hispigheten några gränser.
Säg mig: När kommer man till den punkt då man självmant åker till stället med de madrasserade rummen och BER om en tröja som man knyter därbak???
I kväll när jag åkte hem så TVÄRNITADE jag på vägen och stirrade ut över området nedanför där en långsmal "grej" med många lysen gled över åkern.
Jag känner mig som en:
Hahahahaha jag trodde det skulle stå att du trodde kon var ett ufo..snacka om att jag hade hjälpt dig att leta efter närmsta mentalsjukhus *s*
SvaraRaderaHaha Ja du kan då fantisera oxå. Kossan var fin. Kram
SvaraRaderaHahaha.. har du fått spöken på hjärnan nu?
SvaraRaderaFörst såg det ut som ett spöke.. Sedan ett monster.. Hm. Tror jag är trött. Haha.
SvaraRadera