Jag surfar aldrig...

...med min mobiltelefon annars, men i kväll har jag, otaliga gånger, laddat upp Fenixmonas blogg för att se om det är några nyheter om lille Cesare. 

Det gör ont att läsa samma rubrik om och om igen... 

Jag hoppas verkligen att han hittar hem igen. 

I vår stad finns det tyvärr människor som inte tycker att katter ska gå lösa...

De tycker inte att katter ska gå lösa i stan så de tar helt sonlika och kidnappar katterna, åker ut med dem på landet och dumpar dem där!!! Om de inte har det bra i stan bland bilar och andra faror så lär de inte få det lättare på landet där de betraktas som strykarkatter och ofta blir misshandlade och bortkörda av redan etablerade ladugårdskatter på deras revir. 

Och hur se ska hitta mat och värme ska vi inte prata om!

Det är "djurvänner" som gör så, *fnys*.

Jag har förståelse för att människor som inte har egen katt kanske inte är så förtjusta i att få någon annans katt springandes bland sina sittdynor på uteplatsen. Har själv, för många år sedan innan jag själv hade katt, varit ute för den mindre angenäma doften i soffdynorna som grannens katt orsakade. 

Jag anser inte heller att katter enbart ska hållas inne. De behöver få röra på sig. Precis som du och jag. 

Skillnaden är väl att katter inte förstår det här med tomtgränser och att det inte är okej att göra sina behov i grannens rabatter.

Det är svårt det där. Alla verkar ha en åsikt om det här med lösspringande katter. Det har varit en het diskussion kring detta i lokalblaskan här i sommar.

Jag orkar inte vidareutveckla det här mer just nu, klockan är strax ett på natten, och jag inser också att detta kanske inte direkt var några tröstande ord men någonting som vi ofta upplever häromkring och som jag tänker på när jag hör att en kissekatt är försvunnen.
Just nu så jag önskar bara att få läsa att lille Cesare kommer hem välbehållen. 

Jag håller tummarna, Fenixmona. Riktigt, riktigt hårt.