Mesigt värre...

...och jag är så ARG!!!
Man ska leva ihop med naturen, javisst, men man ska också hjälpa naturen när den har det lite svårt. Eller hur?
Med andra ord så matar jag fåglarna nu när det är vinter.
Sambon fick igår höja pinnnen vi har fågelmatarna på.

Pucko är duktig på att hoppa så strax innan jag gav mig i väg i går så fick jag avliva en stackars liten mes som låg och chippade efter andan och jag fick gräva fram en annan ur snön.
Jag såg när mes mummer två blev anfallen så jag var snabbt ute. Pucko hade tryckt till stackaren med tassen så att huvudet var nergrävt i snön och de små benen sprattlade frenetiskt i luften över snöytan.
När jag fått loss herr/fru blåmes så satte den sig vid mina fötter och kvittrade. Jag fick världens utskällning och den var så arg!
"Släng in det där monstret så vi kan äta i fred" det var väl ungefär innebörden i raden av kviddevitt från pippisen.
Hoppade och studsade framför mina fötter enda tills den fick nog och flög i väg och satte sig i närmaste träd.

Nu har de pecis fått mat igen, på betryggande avstånd från backen!

(Och Pucko ramlade just ner från fönstret - igen)