Inte min kväll...

...och vad kan man förvänta sig av en måndag?

Det började så himla bra med att jag, över alla förväntningar, kom i väg tidigt hemifrån. 

Allt grusades när jag kom ner till stora vägen då "Harry Haffa" stod mitt på vägen och vinkade in ALLA bilar som kom i från stora staden. 

Körkort och nykterhetskontroll. 

Satt där i polon och letade hysteriskt efter fönsterhissarna. Aldrig använt dem i polon tidigare och det var tur att Farbror Polisen hade bra tålamod. Jag hittade knappen på mittenpanelen och inte i dörren där de borde sitta....

Van vid den stora otympliga Audin som jag hade tills för någon månad sedan körde jag LÅNGT intill kanten i parkeringsfickan med den lille polon och när jag sen skulle åka så var jag tvungen att vänta till alla andra åkt eftersom jag nu hade kommit så långt in att det enda jag såg i backspegeln var de parkerade bilarna. Inte om det kom någon på stora vägen... 

Så min vana trogen, att störta in genom portarna på jobbet med andan i halsen, bröts inte den här dagen heller... 

Ca två timmar in på arbetspasset så lyckades jag dessutom välta en hel pall med material.

I samma veva plockade chefen ut en av mina kollegor och då skulle jag göra hans jobb istället. Så då hade jag plötsligt två jobb på halsen. Det nya och det faktum att jag skulle röja upp efter mig själv.

Den som inte har jobb, skaffar sig. 

Men efter det har det gått bra. 

Jag möttes av den goda nyheten att Pucko är precis slut. 

Som en urvriden trasa. 

Han mötte mig i dörren när jag nu kom hem och han skulle kasta sig efter Ronja. 

Hon satt lugnt kvar eftersom hon förmodligen visste att han kraschade en halvmeter i från henne. Nådde aldrig fram. Somnade där på mattan...

Han ska ut och leka i morgon igen .-)