Mirakel...

....kan ske och i dag hände ett: Jag var I GOD TID till jobbet!!!

Jag slapp springa!

Vad som dock aldrig kommer att bli ett mirakel är det faktum att jag kom på den urbota korkade iden att, när jag stod i duschen, eller rättare sagt när jag duschat färdigt så föll mina ögon på mina ben som hade antagit en lurvig yta. Det var ju ett tag sedan shortsen var framme. 

Nu har jag långa arbetsbyxor på jobbet och jag arbetar inte heller med Stålis kusin (min jobbarkompis är kusligt lik "Roger" från förra säsonen av "bonde söker fru" men det har heller ingen betydelse i det här fallet) som kan röntga genom kläderna så varför jag i hela friden tog rakhyveln och lurvade av spirorna UTAN RAKLÖDDER är ett smärre mysterium!

De flesta normala personer gör bara en sådan sak en enda gång. 

När jag skrev att det inte var ett mirakel är att det i mitt fall vore ett stort mirakel om jag någon gång kommer att lära mig att man gör inte så!

Framåt kvällen så började benen klia tack vare att rakbladet "naggat skinnet" lite lätt och skapat irritation.

Jag kliade tillbaka. 

Det kliade ännu mer och jag krafsade på med fingrar och tillslut stod jag och gnuggade underbenen mot varandra i ren desperation innan jag kom hem och fick tag i lotionen som stod i badrummsskåpet. 

Måste sett ut som att jag hade super urinvägsinfektionen där jag vinglat kring i kväll med benen i kors...

Aldrig mer...

Nu ska jag se om jag kan sova.

En liten bild (negativ) på halm och tröskat ax. 

Det kan klia det också...