Jag såg dem framför mig strax innan jag vaknade: varma, smala och långa fingrar.
Sambon låg vid min sida och sov tungt.
Pucko låg vid mina fötter och det enda jag såg var ljuset i dörrspringan.
Jag var ensam vaken i mörkret.
I går lärde jag mig också hur oförutsägbart livet kan vara.
Att ena stunden prata glatt i telefon med väninnan och senare på kvällen ha lämnat den här världen för gott.
Utan förvarning.
Vi har livet till låns.
Ta vara på det.
En tanke går till min kusin och hennes familj....
*Kram*
Å vad tråkigt. Det känns alltid så tomt när någon i ens närvaro försvinner.
SvaraRaderaUsch vad hemskt. Men ja, du har så rätt; man ska ta vara på livet. Man vet aldrig...
SvaraRaderaJa man ska vara rädd om det man har. Det kan vända fort.
SvaraRaderaKramar om.
Så tråkigt det kan bli helt oväntat. Kram
SvaraRaderaStor kram till dig! Härligt att du får kontakt ändå!
SvaraRaderaLivet ska levas idag, nu, i denna ögonblinkning. Varm kram till dig, hoppas helgen blir vilsam.
SvaraRaderaMånga styrkekramar till dig!
SvaraRaderaVad ledsamt...ja,livet kan verkligen förändras på ett ögonblick.
SvaraRadera*kramar om*
Något vi borde tänka på oftare...
SvaraRaderaMan vet aldrig vad som ska hända.
Så fint i alla fall att ha fått en hälsning genom en klapp på kinden.
Det är både på gott och ont att vi inte vet ett dugg om vad som ska hända.
SvaraRaderaKram Maidi
Det kan hända snabbt, så livet är värt att ta vara på! Sköt om dig vännen!
SvaraRaderaKramar
En hälsning från andra sidan. Var glad för den.
SvaraRaderaKram/Gilla