Jag är dum...

...i hela huvudet. Uppenbarligen.

Jag skrev ett helt inlägg nyss om mina älskade husdjur och jag tyckte att det fattades någonting i den texten.

Jag kollade lite i mappen "mina bilder" för att få något mer uppslag om vad jag kunde blogga om i kväll och då fick jag se det här:

Jag har ju för sjutton gubbar ett helt hav ute i trädgården medmina älskade Koikarpar (bilden), guldfiskar, sandkrypare, Guldidar och den störde stören sture...

Just nu har de bokstavligt talat gått under isen, men jag får se dem igen till våren, hoppas jag.

Och för rättvisans skull så får även den vovven som betyder mest i mitt liv just nu, min brors familjs hund Spegla, vara med på en bild också:

(Trött efter en busig dag i julas)

Djur...

...betyder så oerhört mycket för mig. Om inte någon stoppade mig skulle jag säkert ha ett helt zoo här hemma. De finns de som påstår att jag är totalt osocial om det dyker upp ett djur i min närhet. Då har jag all fokus på dem.

Ni som har följt min blogg sen jag startade den i augusti 2007 har blivit mer eller mindre terroriserade med berättelser om Evert (Gul, född 1993. Lämnade oss tyvärr den 16 april 2010) och Ronjas (Grå, född 2001) bravader. Och jag har gjort mitt bästa för att hänga ut dem offentligt här på bloggen.





De är mina ögonstenar, trots att de bara är bonnkatter, och de behandlas som barnungar. Ronja för tex inte vara ute på nätterna. Då kan jag inte sova...

Men då man har husdjur så händer ibland det där oundvikliga som man aldrig vill ska hända. Man förlorar dem. Och bakom mig har jag två älskade vovvar som jag älskade och saknar oerhört mycket. Två små papillons: Tim (Överst, 1993-2008) och Topas (Som egentligen var min brors. 1977-1990)


Jag skrev för några dagar sedan om att vi varit och hälsat på vänner som hade 8 hundvalpar hemma. Jag skulle så gärna vilja ha en hund. Det är någonting som inte stämmer när man bor på landet och inte har en hund. Det fattas mig liksom. Men eftersom vi båda jobbar heltid och det är inte rättvist för en hund att spendera massor av tid hemma ensam så avstår vi från att skaffa en.

Det finns möjlighet att ha rastgård här, men det är ändå inte rätt mot en hund att låta den stå där timme ut och timme in och undra varför vi överger den...

Men en dag ska jag ha löst detta problem och då ska jag presentera min egna jykke här på min sida.
Jag lovar...