Efterlängtat...

...måste jag skriva.
Vi satte oss med stor förväntan framför tv:n i går kväll för att titta på de nya avsnitten av "Solsidan". Det är den och "Playa del Sol" som jag tycker är de svenska höjdarserierna på senare år.
Och jag blev inte besviken, tvärtom, för när Ove stod och väntade på platsen där Alex skulle fria så krakelerade jag och sambon fullständigt i skratt. Kul att se att de verkar ha lika kul  vid inspelningen som vi har framför tv:n.
Håller verkligen tummarna för att fortsättningen är lika stark :-)
Funderar faktiskt på att köpa Säsong 1 på DVD på cdon.com. Värd att se igen!!!

Något som inte är lika kul, nu lär jag ju få mothugg så det skriker om det, är att snön håller på att smälta bort. Här blåser det och regnar och är 4 plusgrader. Ska visst hålla på några dagar och sen blir det vinter igen (jag hörde något diffust när klockradion slog på i morse). Det är trots allt bara Januari och då ska det vara vinter.
Hela helgen har gått åt med att plocka och pyssla i ordning här hemma. Plocka ner julen, vinterbada (se HÄR för den som missade badpremiären) och bara vara.
Mitt plockande i huset är ett ämne som jag tar upp med jämna mellanrum så ni måste tro att jag har enormt rörigt här hemma.
Vi bor i ett gammalt hus med dåligt med förvaringsutrymmen så två rum har blivit som förråd kan man väl säga. Det är här som jag organiserar konstant bland kaoset. Och så en dag behöver jag något som står längst in, flyttar om och sen ställer jag inte tillbaka det = nytt kaos...

Längtar faktiskt till sommaren nu, då jag kan vara ute och slippa se eländet...

Vår gårdsplan just nu... Jag kanske skulle hämta skridskorna?

Så fint man gör...

...på hösten.
man sätter Ljung i balkonglådor utanför fönstret så att det ska lysa hela vintern.

Men vart tog de vägen???

"Någon" har suttit ner dem.

Vykortsvyer...

...ytterligare en vinter?

Det känns nästan så när man är ute i solskenet :-)
Visst är det kallt, men ack så strålande vackert!!!

I går hände det som helst inte ska hända: Jag fick lära mig om hur man reklamera brev på posten...
En försändelse med en vara jag sålt på Tradera har kommit bort i hanteringen. Enligt Traderas rekommendationer så har speditören (i det här fallet posten) ansvaret eftersom jag har lämnat i från mig brevet, men man kan ju inte bara strunta i det. man kan ju inte bara hänvisa kunden att "tyvärr, det är inte mitt bord längre". Så det minsta jag kan göra är att efterlysa det genom posten + hos post och telestyrelsen dit alla ofullständiga (felaktiga adresser + avsaknad av avsändare) försändelser kommer.
Det jobbigaste tycker jag är att man inte har ett bevis att man skickat det och man betalar inte REK 53 kronor för något som är värt 50... 
Nu håller vi tummarna... 

Vem...

...var det som skulle vika sig för tyngdlagen och inom loppet av 0,1 sekund bevittna sina fötter framför ansiktet för att sedan ge upp ett ljudligt tjut och landa på arslet mitt på jobbets parkering i kväll, om inte Frogprincess???

Det där att jag skrev i förmiddags om att för vissa kommer vintern som en överraskning vartenda år, åtminstone när det gäller blankslitna skosulor, gäller tydligen även mig.

"Ritch - ritch" ljudet från en mängd isskrapor som bearbetade vindrutor tystnade för ett ögonblick och när de hade konstaterat att "Jaha,  hon IGEN" så fortsatte allt som vanligt. Jag fick kravla mig upp på egen hand.
Vilket i och för sig inte är så svårt. Inte när man tycker sådant där är så ytterst pinsamt och tycker att när jag ändå föll så kunde det väl varit en lucka därunder....

Det var ingen barnlek att ta sig hem. Det är synd att säga att vägverket hade mobiliserat och gjort sitt yttersta för att det skulle vara välplogat och jag hade att göra för att hålla mig i från moddsträngen. Det märktes att jag hade en mindre bil den här vintern. Det var nog faktiskt bara färgen som stämde. Här fick jag ta det betydligt lugnare.
Men jag slapp gå hem. Jag slapp ringa till sambon och väcka honom så att han skulle komma och bogsera mig upp från något dike (vilket mycket väl kunde vara ett scenario den sista kilometern hem) och jag har inte heller några bucklor eller andra otäckheter på bilen.

Fast... tittar man på en 10 dygns prognos så lutar det väl åt att det kommer att smälta bort under de närmaste dygnen. Då är det väl kanske inte någon större ide att lägga ner en massa jobb. Folk får ta det lugnt i stället.
Det har funkat förr...

Operation Rådjursrädning...

...gick inte som planerat.
Upptäckte ett rådjur som låg på grannens gärde. Ringde grannen som skulle komma med mat. Undertiden så tänkte jag utforska läget.
Dumma Frogprincess gick aningen för nära och rådjuret skuttade upp innan grannen med matlådan hade anlänt.
Nu ligger stackarn i skogen i stället och förmodligen kommer det aldrig ut därifrån.

Vi la ut maten en liten bit ut på gärdet och håller tummarna.
Om inte det hittat tillbaka kanske något annat gör...

Ni kan vara lugna...

...namnbyte på bloggen är inte aktuellt. Det kändes bara som att de sista inläggen bara handlade om katterna.

God förmiddag, förresten.

Jag älskar Domherrar, men nu börjar det böra kännas lite deppigt när man ser dem vid fågelbordet. Alla vet att det sägs att de drar med sig snö...

Sen någonstans i morgondimman då klockradion gick på med RixFm och jag hör Fredrik Birgings röst som pratar om att den första tranan har landat vid Hornborgasjön, då känns Domherrar riktigt fel... Och att tranan har gått på en ordentlig nitlott!

Den här ishalkan som blir av solsken och hårt packad snö. Inte nog med att jag får start hemifrån fem minuter tidigare för att komma av gårdsplanen när jag ska till jobbet, jag kan inte gå ut och gå utan att riskera liv och lem på vägen. Att ha med mig stavarna räcker föga. Snuvad på de här förmiddagspromenaderna som jag längtat så efter.

Nä, fram med den där gula värmelampan på himlen nu och värm upp vår värld!!!

Har jag vaknat på fel sida i dag?

Jag noterar att jag har en 25:e prenumerant via Bloglovin!

Välkommen, vem du än är!

Det är jobbigt nu...

...för våra fyrfota vänner ute i naturen.

Alla slåss vi för våran överlevnad och med morgonens upplevelse (se föregående inlägg) i färskt minne, så kan jag till en viss del förstå förödelsen som mötte mina ögon i går när sambon kom och hämtade mig. "Du kommer inte att bli glad" sa han.

Det blev jag inte:

Det här VAR ett "Transparent Blanche", äppelträd. Totalgnagt runt om. Finns inte en chans i hela världen att det överlever.

Och detta var ett "James Greive". Fast... någonstans inom mig tackar jag dem. Det här trädet var inget vidare. Gav dåligt med äpplen och de verkade dessutom ha någon sjuka.

"Stenbocken" (ingen bild) lever jag på hoppet om. Med ett mirakel så kan det klara sig. Om det inte kommer fler attacker. De var så goda och nästan glasaktiga innuti. Så vi ska definitivt gardera oss och skaffa ett sådant träd till i vilket fall som helst.

Och så hade vi ett päronträd (Göteborgs Diamant) som inte heller kommer att överleva.

Gråpäronträdet har endast mindre skador och stammen är i princip orörd (om inte sorken har hjälpt till att ringbarka det under snön förståss) så det har vi nu hägnat in med allt kompostnät som vi kan hitta.

Så det är väl bara att börja om i vår kan jag tänka med nya träd och sedan en ordentlig uppsättning med kompostnät att skydda dem med. Men det var så hima synd nu när de var några år gamla och faktiskt hade börjat bära ganska så mycket frukt.
Men man lär sig av sina misstag... Även om det svider.

Man ska leva med naturen och inte mot den... men nu börjar jag fudnera på om det kanske är dags att inhägna den delen av trädgård där vi har äppelträden. Vi köpte ju 300 meter rådjursnät till hägerburen i somras... Det går väl att köpa 300 meter till?

Onsdag morgon...

...och det är en strålande dag med sol och gnistrande snö.

Just nu kan jag inte vara trött på det här vita. Inte med det flörtande gnistrande färgspektra som möter mina ögon när jag tittar ut. det sker alltför sällan. Det är trots allt bara mars och hade "allt varit som vanligt" så hade det varig renigt och slaskigt nu fram till våren. Då föredrar jag kylan (men längar till våren).

De som känner mig sen förr vet att i dag är det onsdag och en "städa toan dag" hemma hos Frogprincess. Där kände jag att glädjen sjönk lite för vad är tråkigare när det gäller att städa hemma?

Hämta ved och hämta posten står också på dagens agenda, men sen tror jag att det får vara nog med nyttigheter.

Det bara att ladda för kvällen och yterligare en stund på fabriken.

(En bild på när det var som vackrast...)

Länge leve...

...snöpinnar!!!
Att en så simpel uppfinning kan förenkla ens liv och levene så drastiskt och förhindra timmar av svordommar som automatiskt uppkommer när man kör i diket.
Jo... vi trodde allt på att det skulle bli vår nu.
Fy vad vi vart blåsta - i dubbel bemärkelse.
Men min röda fara sviker inte utan tuggar sig troget genom snödriva efter snödriva som har hunnit bygga upp sig på vägen fram till huset. Jag har en känsla av att vi glömt bort att tala om för dem som plogar vägen att jag har gått tillbaka till skift igen.
Men hem kom jag.

Dagen har varit en typisk måndag rakt igenom, dvs inget nytt under solen.
9 timmars arbete och det är bara att finna sig i att när man stämplar ut för kvällen så är det 15 timmar kvar till man stämpar in igen...
Men det är bara tre dagar kvar att jobba denna veckan.
Det går runt, runt...

Den här dagen...

...är gjord som för att misslyckas!
Jag inser det nu när jag har glömt att ta socker i mitt kaffe och det är faktiskt någonting som jag inte kan vänja mig av med, hur mycket jag än försöker...

*går och hämtar en bit och slänger i*

Sådärja...

Sen borde jag antat trubbel när jag hörde plogbilen uppe på vår gård i morse (sista huset på vägen) och mycket riktigt så yr snön nu när jag har tagit mig upp. Inte riktigt vad jag tänkt mig. Det var ju vår i går!

Och mitt i det här yrvädret så ska jag försöka få in två katter i varsin transportbur och åka med dem till vetrinären för deras årliga vaccinationer. Verinären bor, brecis som vi, på en väg som gärna yrar igen... men han märker väl om jag inte kommer. Då har jag nog kört fast.

Men just det här med resan till och från och transportburen. Jag brukar få lyssna till en serenad i mjau moll och den pågår i princip hela den 15 minuter långa resan.
Hem är det något tystare.
Och så när jag är där så brukar vetrinären och jag på hålla burarna upp och ner och skaka ut dem. Att komma ut frivilligt är inte att tala om. Tillbaka in går mycket lättare.

Är dock lite orolig för gamle Evert då han har börjat bli mager trots avmaskning och mängder av mat. Men han är 15½...
Jag säger till honom att han får inte lämna in än. Det är svårt att gräva just nu...

(Transportburarna: De ska städas av och läggas in mjuka handdukar i dem så finns det en liten chans att de trivs lite under bilresan)

Ja...

...vad säger man? Jag ville ju ha vinter. Så jag ska väl inte klaga egentligen... MEN.

Jag hoppas att vi inte behöver någon sylt eller saft förrän till våren då snön har smällt för våran jordkällare har blivit lite svåråtkomlig:

Det är även lite svårt att ta sig ner till dammen (stackars fiskar. De har det väl bäckmörkt nere under isen). Dörren ni ser är en och en halv meter hög. Ljusgrodan som lyser och indikerar om pumparna fugerar eller inte är långt under snön.

Men visst är det vackert!

Gårdagens oväder har förbytts mot solsken glittrande snö. Men ja... det snöar fortfarande lite.

Det värsta var väl att takbjälkarna i traktorskjulet knäcktes av den tre meter höga drivan som samlades uppe på det taket. Det blev till att vara ute en liten stund i ovädret och skotta tak. Så långt det var möjligt att nå från traktorns skopa.

Det var en meterhög och meterbred snödriva mellan portstolparna till huset också som jag fick skotta upp en gång genom. 2 timmar tog det sen var den igenyrad igen.

Nu har sambon varit och lånat en STOR lastmaskin för att röja upp på gårdsplanen. Våran lille traktor klarar inte av mer snö...

Jag tycker så oerhört synd om dem...

....just nu.
De poserade så fint för mig när jag överraskade dem för ett par dagar sedan.
Lider när jag vet hur de kämpar för att hitta mat.
Jag vet att jag kommer att skälla på dem när de käkar upp mina tulpaner i vår, men just nu så hoppas jag bara att de hittar så mycket mat att de överlever.

Så besviken...

...på sotaren, att han valde just den här dagen åt oss.

Vi hade ju bestämt redan i november att den dagen sotaren kommer, då åker vi till Ullared.

Som det SKULLE bli ett enormt snöoväder så att det talades om klass 1 varning och någonting om att vi skulle hålla oss borta i från vägarna.

Det snöade som besatt när vi åt frukost och under tiden som sotaren var här.

Så vi åkte aldrig i väg till Ullared... Ville inte chansa och bli sittandes i en snödriva på vägen dit eller hem.

Dessutom så är jag rädd för att jag är den skyldige till att vår kvällskurs i bygdegårdsföreningen är inställd. Råkade nämnligen nämna för ledaren att det skulle bli storm så hon ringde runt till alla och ställde in.

Det slutade snöa vid middagstid.

Nu, klockan kvart i sju på kvällen väntar vi fortfarande på det stora ovädret...

Finns en sak...

...som jag verkligen hatar när det gäller vintern.
Då pratar jag inte om kylan.
Eller mörkret.
Eller att alla männsikor tycks gå i ide och synas till.

Nej, jag pratar om Statisk elektricitet....

ALLT jag rör vid ger mig stötar.
Inklusive elkontakterna och kattskrället!!!