Djurplågeri....

...skulle väl kanske någon kalla det här.
Jag tyckte dock att det var en stunds underhållning :-)


Att placera en talgboll på fönsterbläcket får kissarna på alerten.
SÅ nära men ändå SÅ långt borta!!!

 

Jag vill poängtera att inga katter eller fåglar vart skadade under dagen!!!

Kommer inte heller att fortsätta mata fåglarna där, ville bara se dem på nära håll.

Vänligen ignorera de smutsiga fönsterglasen...

Ända mot ända...

...kan ingenting hända!

De kan om de vill:

Hittade dem liggandes på sängen i går kväll. Inte ofta som de somnar så nära...

Jag älskar lyckliga slut...

... och jag har just fått veta att lille Cesare är hemma igen!

Här skiner i dag solen i från en klarblå himmel. Mina två kissekatter sitter vid dörren och vill ut, men som den hårda matte jag nu är, meddelar jag att i dag kommer nog tröskis. 

Pucko har tre leksaksmöss att leka med, varav den ena piper. Ja, en fjärde då och hon skriker. 

Livat värre. 

Men i natt var de enade. Då satt de hårt ihoptryckta i köksfönstret och stirrade ut i natten och båda utstötte förfärade små pip. 

Jag kikade ut och såg inkräktaren, en stor grå kisse, sittandes på gräsmattan och käkade en mus. 

Och strax därefter small det på yttertrappan då kassen med urätna kattmatsburkar vältes och gick igenom. 

Det räckte med att jag vred om låset så försvann katten över gårdsplanen. 

I "morse" (läs: strax efter 10) när jag gick upp så låg de båda på sin stora klätterställning och spanade ut. 

Tätt ihop.

Och nu är det full jakt med grå kisse först och gul efter. Genom rum efter rum. Precis som vanligt. Pucko skulle behöva ut och springa av sig.

Man får stå ut med sina små vänner.

Och de får stå ut med oss!

En LÅÅÅÅNG förmiddag...

...blir det.
Vetet är moget på gärdet utanför och trots att regnet hänger i luften så har bonden kört fram den stora skördetröskan. I går kväll så påbörjade han det enorma fältet härutanför.
Detta innebär, som alla andra år, att två små pälsbollar får finna sig tillrätta innanför husets fyra väggar ett par dagar.
Det är inget bra med en tröskad katt.

När vi hade Evert så var det ett konstant jamande och även protestkissande inne eftersom det inte passade herrn att inte få gå ut och bevaka sina revir.
Med Pucko trodde vi att det skulle bli lugnare...
Han sitter inte vid dörren och jamar, men han är sjövild härinne!!!

När han, i ren tristess, slänger sig över sin stora leksak (=Ronja) så ryter jag till så att de båda hoppar högt. Och överallt jag går i huset så har jag med mig blomsprutan fäst i midjan likt en pistol. Han är plaskvåt, liksom inredningen i huset, vid det här laget - men han är lika livlig och lycklig för det!!!

Jag längtar efter regn... då hade jag åtminstone kunnat släppa ut dem.

"Mattig"...

...kan man nog säga att den där katten är.
På egen tass för lille Pucko har väl blivit en succe... Nästan.
Problemet ligger i att kisse nog har lite svårigheter med att sysselsätta sig själv därute, så när dörren nu står på vid gavel och han får vara ute och har en hel värld att utforska, var är han då?
Jo, han sitter vid mina fötter härinne i datarummet och jamar för att få min uppmärksamhet!

Jag försökte få lite bilder på honom "In action":

Han är, lindrigt sagt, lite livlig... (Det VAR en katt i bild när jag började trycka på kameraknappen)


Nästan. Ronja stod bakom mig...


Tillslut så visade han sig i från sin tuffaste sida :-)


För att tillslut vila ut tillsammans med sin kompis :-)

Vågar jag...

...fortsätta snacka katt???

Jag brukar ringa sambon på kvällskvisten när jag jobbar. Om inget annat så brukar vi säga godnatt.
Han hade lagt sig i sängen och fått sällskap av Ronja. När vi pratar så hoppar Pucko upp, studsar fram till Ronja, slickar henne mellan öronen och sen lägger han sig ner, rygg mot rygg.
Jag antar att det är inte så farligt iallafall.
Hon ser fördelarna.
Det är inte alla som har en egen tvättmaskin där det är svårt att komma åt själv...

På lördag är det premiär!
Då ska Pucko få gå ut på "egen tass". Utan koppel, med viss uppsikt, men dock själv.
Vi gissar att han är en smula uttråkad nu med att gå inne och stirra på fyra väggar.

Vi får väl hoppas att han kan göra lite nytta och hitta:

Om han nu vet vad det är och vad man ska göra med dem...

Framsteg...

Matte...

...tycker inte om mig.

Jodå, jag tycker visst om lille Pucko, men jag råkar ha datorn i ett rum som är fyllt till bredden med prylar. Här inne har jag lagrat alla saker som vi ska sälja på Loppis (någon gång) och en liten kisse skulle säkert ge sin ena framtass för att få böka runt här bland kartongerna och sakerna.
Så han får sitta utanför nätdörren...


Se så nära de har kommit varandra!!!
Det är en bra bit kvar, men nu orkar hon inte fräsa så mycketlängre (är väl hes kan jag tänka). Men tröttnar hon så tar hon till tassen och sopar till honom.


Men det finns många fina utkiksplatser i det här huset :-)
Här är perfekt att lurpassa när Ronja kommer upp...

Någon är SUR...

...på att vi drar in vad för pack som helst i vårt hus.
Det är vad hon tycker om Pucko iallafall och för tillfället så ligger hon mer under soffan och på byrån än är social med nykomlingen.
Han är alldeles för livlig för hennes smak!
dessutom så är han någon blandning mellan katt, surikat och känguru!!! Han går runt om "muttrar" för sig själv, som en surikat, och när han leker kör han ned höjdhopp när han anfaller bollen.
Om det är någon tröst för henne, så har vi redan fått en tid hos veterinären klockan kvart över 11 i dag... Inte för avlivning dock utan för genomgång och vaccinering!
Men då får hon iallafall lite tid för sig själv att sova, äta och gå på låda.

När människan är borta...

...så dansar katterna på bordet.

Jag gick igenom mina bilder i datorn och hittade det här kortet, taget för några veckor sedan, på Ronja. Jag hade råkat vända ryggen till och grejade vid diskbänken då jag hörde ett högljutt slafsande bakom mig.
Jag vet inte vad det är för fel på mig när jag hellre greppar kameran och har tanken "blogginlägg" i hjärnan före att jag borde naturligtvis ha schasat ner henne.

Men hon uppskattade vitlökssåsen...

En snabbis...

...bara för att jag kan inte hålla mig borta från datorn.
I morgon ska jag upp TIDIGT!

Har fullt av grejer som ska uträttas och viktigast av allt är att jag ska till veterinären med lilla Ronja. För i morgon klockan 10.30 ryker hennes lilla tand all världens väg. Jag har markerat den på bilden men frågan är om den syns?
Det finns en tandsjukdom som heter FOLR (jag hittade lite mer information HÄR) och som är vanlig och den drabbar katter. Förmodligen är det detta som Ronja har.
Veterinären får väl kolla om det är fler tänder som är drabbade. Risken är väl stor (finns det löständer till katter?) med tanke på att den här sjukdomen verkar vanlig.

Nu ska jag kolla så att husse har kommit i håg att ta undan alla matskålar. Förmodligen har han det för Evert är tokig och jamar som en besatt.
Det blir kontrollerad utfodring av honom nu då.
Och öronproppar och stängd sovrumsdörr resten av natten!

Bajsfetishist...

...kallar de mig.

Det har hänt att min älskade lilla kissemiss har "glömt att städa sig" efter lådbesöken och i stället hoppat upp i mitt knä och "torkat av sig" på min tröja/byxa. Alla som har katt vet hur det gott det luktar.

Detta har fått mig till vanan att när jag hört henne vara på lådan och göra vad kissar gör på lådan och sen hoppar hon upp i mitt knä så tar jag tag i svansen för att kolla "läget".

Detta får sambon att bryta ihop av skratt. (Vänta bara till den dagen det händer honom!).

Är det så konstigt? Kollar inte alla mammor att deras små telingar är rena?

I går när jag var ute så tyckte jag att det var urgulligt när madamé rullade sig i det bara gräset, ett riktigt vårtecken.

Tills hon hoppade upp i mitt knä och jag, min vana trogen, borrade ner min näsa i hennes päls.

Och kände stanken.

Och mindes rådjursspillningen i gräset.

Och insåg varför hon verkligen "gnossat" ner sig i gräset.

Det blir inte mer gos förren hon har tvättat sig.

Jag har inte tillräckligt med skyddsutrustning för att bada henne...

Vore hon inte så söt...

...så skulle hon fått nosa på en hagelbössa för länge sedan!

Nej, så illa kanske det inte är, men hon FÅR INTE vara på köksbordet. Men var sitter hon på fotot nedanför? Just det... köksbordet.

Jag kan stå utanför och skrika mig blå att hon ska gå ner men hon lyfter inte ens på rumpan och besvärar sig. Om jag då rusar till ytterdörren och slänger upp den för att gå in och skälla så sitter hon på hallgolvet i samma sekund som jag står därinne.

Hon vet så väl...

På fredag ska hon och jag göra en liten resa till vetrinären. Hon ska få sova några timmar då det är dags för den utstickande hörntanden att gå sitt öde till mötes och dras ut. Hon har ont och våra små älskade djur får inte lida. Då måste man göra något åt det.

Vad vi ska göra med tanden?

Kanske lägga den i ett glas vatten och morgonen efter kanske den har blivit till en burk "Sheba" eller "Gourme", vem vet?

Hur fångar man enklast småfåglar?

...Jo man sätter sig i trädet och väntar på att de ska flyga rakt in i munnen :-}

När man har tröttnat på jakten så kan man ju alltid gå lite balansgång, men man får hålla sig i så att man inte halkar:

Fast hörnet blev lite för mycket och hon stöp ner från kärran.

Detta kom tyvärr inte med på bild.