Äntligen...

...snö!!!
Är det bara jag som tycker så? Jag frågar mig det varenda vinter.
VISST det är skönare med 25 grader varmt och bikini än snålblåst och skotta sig genom snödrivor, men fakta är fakta att nu är det vinter i almanackan och då tycker jag banne mig att det kan vara vinter!

Fast jag stöter på motgångar redan inom familjen i den frågan.
Öppnade ytterdörren och Pucko slängde sig som vanligt ut.
Jag stängde dörren och sekunden senare small det till i sidofönstret då han ville slänga sig in igen.
Jag släppte in honom och tittade på trappan. Det var en gul fläck i snön där han suttit. Stackarn har tydligen blivit så rädd så han kissat ner sig... Andra gången i sitt korta liv som han möter snö och den här gången helt på egen hand...
Inne i hallen satt Ronja och betraktade spektaklet. Hon har ju liksom varit med om det förr.

I går hos veterinären tyckte han att Pucko var på väg att bli väldigt stor... Pucko är 5 kg kisse, men så stor som den här kelgrisen, en Ligern,  hoppas jag inte att han blir för då får jag skaffa mig en större säng... Men visst var den fin!

Tillbaka till snön: I och för sig, det är väl inte bara en dans på rosor den här årstiden. Jag kan ju inte riktigt blunda för att jag tycker inte det är så himla lustigt att jag måste ge mig ut på vägarna lite senare i dag. Drivorna här på gårdsplanen, som naturligtvis har lagt sig precis framför bilen, är enorma och det krävs planering för att komma i väg i tid dag. Sen har jag inte kört min bil på halt väglag heller. att det ska bli spännande att se hur det går är kanske inte riktigt rätt ordval, men det ska nog gå...
Sen går det ju faktiskt inte att blunda för att för vissa människor så kommer snön som en komplett överraskning vartenda år. Snö- vad är det? då människor ger sig ut med blankslitna däck eller kör aldeles för fort.
Vi får bara hoppas att så många som möjligt tar sig igenom det här ovädret oskadda.

Besvikelsen är stor...

...för matte är så elak när hon gömmer maten och just nu så går Pucko huset runt för att hitta någonting att äta.
Han ska till veterinären om ett par timmar. Det är hans mjölk-kindtänder som jag skrev om för någon vecka sedan som nu, förhoppningsvis, ska ut.
Jag är tagen lite på sängen eftersom jag inte räknade med att komma just i dag.
Å andra sidan så är det bäst att göra det så fort som möjligt. Han tuggar på luft för att det känns som att han har något i munnen.

Men JAG mår bättre.
Så jodå, jag kommer att försöka i dag igen. Jag har varit hemma tillräckligt.
De blir inte av med mig så lätt :-)

Mörkret sänker sig...

...och det börjar bli dags att kalla in lilleman Pucko för dagen.

För det mesta så brukar han påkalla vår uppmärksamhet själv när han tycker att han vill in och varje katt har sitt speciella sätt att göra det på.
Pucko är fortfarande i "ungdomsstadiet" och har inte riktigt lärt sig alla finesser hur man för sig kropp i optimalt läge, dvs att en katt aldrig hoppar högre än vad den behöver för att spara energi. Tex när han ska upp i sängen brukar han sikta en 50-75 cm HÖGRE än kanten och därmed slutar det i ett brutalt magplask i täcket och oftast då på min mage (föreställ er klockan 3 på natten då man sover som bäst).

Tillbaka då till hur man påkalla uppmärksamheten om att man vill in:
Han har sett hur Ronja gör. Hon hoppar upp på fönsterbläcket utanför köket.
Smidigt och graciöst och minutiöst planerat hopp från början till slut.

När Pucko hoppar är det för det första oftast för lågt. Det SKRAMLAR utanför fönstret och man kommer lagom fram för att se hur han KÄMPAR sig upp med baktassarna klamrandes fast i blomlådans smidesupphängning. Har han tur så ramlar han inte ner....
Har VI tur så drar han inte med sig ljungen ner. De sitter nämligen inte så bra i jorden och håller definitivt inte emot när 5 kilo katt hänger i dem. Jag har fått sätta om dem mer än en gång... 
Vi skulle hjälpa honom lite och satte dit en planka med "steg" att gå på.
Den ville han först inte se åt och Husse höll en kvarts lektion och vallade honom upp och ner, upp och ner, upp och ner...
Nästa gång han var  ute hade snön kommit.
Han sprang upp och halade naturligtvis halvvägs. kravlade sig fast med framtassarna runt brädan men lyckades sedan tippa över och slå runt.
Så nu försöker han hoppa upp igen.

Jag bara önskar att jag någon gång lyckas filma spektaklet...

Vi hoppas att han ska lära sig gå på plankan någongång.

Aldrig fel...

...att komma upp i tid även om man får sova.
Jag håller annars på att vända på dygnet och det är väl inte så lyckat.

Mindre bra att anledningen till att jag gick upp inte svarade i telefon.
Lille Pucko blir inte av med sina mjölktänder och nu har vi sett att ett par där bak i överkäken vägrar ge med sig och har vikt sig inåt så de små sylvassa sakerna förmodligen piercar hans tunga var gång han äter, så jag skulle ha tag i vår veterinär som har telefontid varje måndag mellan åtta och nio. Jag ringde med två-tre minuters  mellanrum under den där timman och det var upptaget hela tiden. Sista gången jag rinde kom telefonsvararen på:
"Hej. Du har kommit till------. Jag har telefontid måndagar mellan åtta och nio"

Suck, det var visst många med sjuka husdjur i dag.
Men det finns fler veterinärer i stan så jag ska ta och välja ut något annat offer som får ta sig an vårt lilla 5 kilos monster och kolla tänderna. Dessutom kanske detta är tur i oturen eftersom jag inte är säker på att vår ordinarie veterinär tar emot på kvällarna. Då slipper sambon ta ledigt i från jobbet för jag är, som ni vet, inte sugen på att sätta mig bakom ratten just nu....

Annars så tittar jag ut över ett frostvitt landskap. Solen har dock börjat göra sitt så det är väl borta om någon timma.

Nu ska jag gå till kaffebryggaren.
Och i dag ska jag halsa direkt ur kannan....

Optimist...

...javisst.

Men det är bara att inse att de är snabbare än du, Pucko...

Jag bländar...

...matte med min skönhet så kanske hon inte blir SÅ arg...?

Får man inte gå ut och gräva så finns det jättemycket kul inomhus att göra.

Varför ställde de undan blomman igen?
Den som var så rolig....

Underbara Måndag...

...underbara måndag, underbara måndag, underbara måndag....

Det går helt enkelt inte att ljuga för sig själv. 

Måndagar ÄR INTE underbara hur mycket man än försöker tänka sig det. 

Men man gör det bästa v vad man har och kaffet rinner ner i bryggaren i köket, katterna har fått gå ut i regnrusket och själv känner jag mig någorlunda utvilad. 

Tacka sjutton för det eftersom vi natten mellan fredag och lördag sov mellan 22-10 och förra natten mellan 23-10. Något måste ha funnits i kroppen på oss båda. Har känt mig så sliten den senaste tiden.

Det är höst ute och hela gräsmattan är fylld av hungriga trastar som sliter mask. 

Funderar lite på om huruvida historien ska upprepa sig. Gamle Evert var nämligen expert på att göra sig osams med trastarna. 

Varje sensommar/höst så kom han ut på trappan, så satt han där och spanade innan han hukandes sprang bort till närmsta buske med en kamikaze-trast efter sig som triumferande kunde flaxa tillbaka till sina vänner med några gula pälshår i från hans, antingen, svans eller huvud. Så fick Evert kryssa mellan, de få, buskarna vi har.

Nu är Pucko ute för att möta dem för första gången. 

"Nyfiken gul"

Men det är nyttigt att vara ute. 

Man blir SÅÅÅÅÅÅÅÅÅ trött.

Ända mot ända...

...kan ingenting hända!

De kan om de vill:

Hittade dem liggandes på sängen i går kväll. Inte ofta som de somnar så nära...

Jag älskar lyckliga slut...

... och jag har just fått veta att lille Cesare är hemma igen!

Här skiner i dag solen i från en klarblå himmel. Mina två kissekatter sitter vid dörren och vill ut, men som den hårda matte jag nu är, meddelar jag att i dag kommer nog tröskis. 

Pucko har tre leksaksmöss att leka med, varav den ena piper. Ja, en fjärde då och hon skriker. 

Livat värre. 

Men i natt var de enade. Då satt de hårt ihoptryckta i köksfönstret och stirrade ut i natten och båda utstötte förfärade små pip. 

Jag kikade ut och såg inkräktaren, en stor grå kisse, sittandes på gräsmattan och käkade en mus. 

Och strax därefter small det på yttertrappan då kassen med urätna kattmatsburkar vältes och gick igenom. 

Det räckte med att jag vred om låset så försvann katten över gårdsplanen. 

I "morse" (läs: strax efter 10) när jag gick upp så låg de båda på sin stora klätterställning och spanade ut. 

Tätt ihop.

Och nu är det full jakt med grå kisse först och gul efter. Genom rum efter rum. Precis som vanligt. Pucko skulle behöva ut och springa av sig.

Man får stå ut med sina små vänner.

Och de får stå ut med oss!

Kissekatt bild

Pucko är högt i det blå...

En LÅÅÅÅNG förmiddag...

...blir det.
Vetet är moget på gärdet utanför och trots att regnet hänger i luften så har bonden kört fram den stora skördetröskan. I går kväll så påbörjade han det enorma fältet härutanför.
Detta innebär, som alla andra år, att två små pälsbollar får finna sig tillrätta innanför husets fyra väggar ett par dagar.
Det är inget bra med en tröskad katt.

När vi hade Evert så var det ett konstant jamande och även protestkissande inne eftersom det inte passade herrn att inte få gå ut och bevaka sina revir.
Med Pucko trodde vi att det skulle bli lugnare...
Han sitter inte vid dörren och jamar, men han är sjövild härinne!!!

När han, i ren tristess, slänger sig över sin stora leksak (=Ronja) så ryter jag till så att de båda hoppar högt. Och överallt jag går i huset så har jag med mig blomsprutan fäst i midjan likt en pistol. Han är plaskvåt, liksom inredningen i huset, vid det här laget - men han är lika livlig och lycklig för det!!!

Jag längtar efter regn... då hade jag åtminstone kunnat släppa ut dem.

Fredagen den 13:e...

...och jag är fortfarande helskinnad!!!
Men ack så trött efter veckans arbete.

Tror inte på det där med olycksdagen, egentligen, men det sägs att det man tänker kan påverka en antingen negativt eller positivt beroende på om man tänker negativt eller positivt. Det blir hur man förväntar sig att det ska vara (mina erfarenheter säger mig att det funkar bäst om man tänker negativt, det brukar alltid gå åt pipan då...). Svårare med den positiva biten, även om jag lär mig.

I dag har har allting gått som förväntat, jag har förmodligen inte tänkt alls...

Och den här saken döpte vi till "Pucko" och han är... eh... aningen pucko...

Ingen bra kombination...

+



=



Det prasslade lite för roligt när Husse skulle ta av polskyddet.
Han kan iallafall simma...

Det krävdes...

...ösreng för att jag skulle hamna här.

Å vad jag har saknat bloggen, men efter två veckor av semester och knappt ett moln på vår underbart blåa himmel så har jag inte kunnat med att sätta mig framför datorn, utan jag har jobbat på ute.

Vi har snart ett färdigt trädäck vid dammen och jag har hållit ogräset i schack.

Vi har varit och badat och varitute och dansat.

Jag har planterat blommor både på land och i vatten och så har vi tagit shoppingrundor för att handla matrial som vi behöver...

Jag har sytt i hop delar av det nät som ska upp på ramen kring dammen.

Och vi har bara njutit av dagarna, precis som en semester ska vara!

Kort sagt: Vi har haft fullt upp.

Och här är ett bildbevis på att Pucko är uppe i det blå och svävar.

Vi vet också att han tar sig ner aldeles utmärkt på egen hand! Katter KAN klättra ner baklänges!

Uppe i det...

...gröna.
Vår vilding är ute på nya äventyr!!!
Inte nog med att han klättrar uppe på den där ramen över vår damm, han är en höjdare i träden också...
Märkligt nog så bemästrar han båda sakerna galant och tar sig ner på egen tass...

Fick mig ett gapskratt...

...då jag testade Googles översättningsverktyg på min blogg för en stund sedan.

P
U
C
K
O översätts till "Jackass"... Det var inte riktigt det som jag hade i tankarna när vi döpte katten.

Och varför jag skrev
P
U
C
K
O
som jag gjorde här ovan beror på att min förklaring på engelskan blev "Jackass is translated to Jackass" vilket inga engelskspråkiga läsare skulle bli det minsta klok av...

Till ev. Engelska läsare kan jag skriva att vi här i sverige har en mjölkdryck som heter
P
U
C
K
O, och den är jättegod...

"Mattig"...

...kan man nog säga att den där katten är.
På egen tass för lille Pucko har väl blivit en succe... Nästan.
Problemet ligger i att kisse nog har lite svårigheter med att sysselsätta sig själv därute, så när dörren nu står på vid gavel och han får vara ute och har en hel värld att utforska, var är han då?
Jo, han sitter vid mina fötter härinne i datarummet och jamar för att få min uppmärksamhet!

Jag försökte få lite bilder på honom "In action":

Han är, lindrigt sagt, lite livlig... (Det VAR en katt i bild när jag började trycka på kameraknappen)


Nästan. Ronja stod bakom mig...


Tillslut så visade han sig i från sin tuffaste sida :-)


För att tillslut vila ut tillsammans med sin kompis :-)

Inser...

...att hur gärna vill hålla fast vid det som en gång varit.
Jag har inte tänkt på det innan, förrän i dag, men det är inte mycket som skiljer dem åt:
Pucko: Lite mörkare färg, stora öron och smalare. Vit på bröstet, ända upp till under käken.


Evert (som vi fick göra oss av med för ca två månader sedan) var ljusare i pälsen. Det vita på bröstet slutade på halsen. Annars så är de ruskigt lika.


Det var inte meningen att vi skulle skaffa en kopia, men så har skett...

Promenad i det gröna...

... som lite omväxling i stället för fyra väggar.

Det är "stenkul" att vara ute.


Promenad i det höga gräset...


Hoppsan. Det höga gräset försvann och blev till ett enda stort hål bland kirskålen.


Oj... jag kan ju se ända ner till......


I morgon ska jag få gå ut på egen tass :-)

Vågar jag...

...fortsätta snacka katt???

Jag brukar ringa sambon på kvällskvisten när jag jobbar. Om inget annat så brukar vi säga godnatt.
Han hade lagt sig i sängen och fått sällskap av Ronja. När vi pratar så hoppar Pucko upp, studsar fram till Ronja, slickar henne mellan öronen och sen lägger han sig ner, rygg mot rygg.
Jag antar att det är inte så farligt iallafall.
Hon ser fördelarna.
Det är inte alla som har en egen tvättmaskin där det är svårt att komma åt själv...

På lördag är det premiär!
Då ska Pucko få gå ut på "egen tass". Utan koppel, med viss uppsikt, men dock själv.
Vi gissar att han är en smula uttråkad nu med att gå inne och stirra på fyra väggar.

Vi får väl hoppas att han kan göra lite nytta och hitta:

Om han nu vet vad det är och vad man ska göra med dem...